Ekoln-`` den bråkiga sjön``?

Ett flertal ortsnamn har tagits upp av Tore Sundberg. Bla. vill han veta vad Ekoln betyder. Av namnen på mälarens många fjärdar är Ekoln ett av de ålderdomligaste och språkligt sett intressantaste. Namnet har faktiskt redan behandlats i denna tidning, nämligen i UNT: s julnummer 1938 då Jöran Sahlgren framförde det första seriösa tolkningsförslaget beträffande Ekoln. Salgren tar i sin artikel ”En sjöresa Uppsala-Kruseberg” för givet att namnet måste hållas samman med gårds namnet Ekolsund och beskriver de topografiska förhållandena på följande sätt:
”Gården Ekolsund i Husby-sjutolfts socken Trögds härad, ligger vid Ekolsundsviken, som skjuter in från Björkfjärden av mälaren mot Hjälsta. Tidigare har Ekolsundsviken som namnet visar, varit ett sund mellan Mälaren och Ekoln vid Arnö. Bynamnet Bälsunda i Hjälsta vittnar om det uppgrundade sundet väster om Arnö. Vid byn Til i Hjälsta har en spång eller träbro sedan urminnes tider gått över vattenleden.

Namnet Ekolsund skrivs ekoolsund 1307 och Erulsundum 1337 och betyder ”sjön Ekolns sund” menar Sahlgren och fastslår sjönamnets fornsvenska namnform till Ekol eller Ekul. Detta namn betyder i sin tur ”sjön, på vars stränder ekar växa”, och Sahlgren fortsätter ”Om det forntida rika ekvegetationen kring Ekoln kan man få en föreställning om man t,ex ser på ekarna i Vårdsätra naturpark och vid Kungshamn. I tidskriften Namn och bygd 1955 har namnet utsatts för en ny granskning av Ivar Lundahl. Han menar liksom Sahlgren att dess fornsvenska form är Ekol (Ekul) men är inte överens med denne om tolkningen av namnet .Lundahl anser att den inte är trolig med hänsyn till till ordbildningen avledningselementet     –ol (-ul) har aldrig till uppgift att uttrycka betydelsen ”försedd med ekar”, dvs. där det växer ek. Lundal uppfattar i stället Ekol som en substantivering av ett fornsvenskt adjektiv ” ekol eller ”ekul (framför ett ord /namn anger att det är konstruerat,ej belagt) där –ol ( -ul) betyder benäng som i det i äldre svenska förekommande adjektivet brunngångol ”om en som gärna går till brunnen”. Detta Ekol (Ekul) kan vara en direkt motsvarighet till fornengelska acol ”upprörd, skräckt”. Adjektivet acol har sammanställts med bla norska dialekt ordet elkjen ”bråkig, egensinnig” och det Isländska ordet elkinn ”våldsam, rasande”.Enligt Lundahls mening kan man för det fornsvenska ekol-ekul anta en grundbetydelse försatt i rörelse som i adjektivets användning som sjönamn utvecklats till ungefär samma betydelse som i de norska och islänska orden, således bråkig våldsam och liknande. Lundahls tolkning är numera den allmänt accepterade av sakkunskapen. Ekoln skall säkerligen förstås som den bråkiga, upprörda. Lundahl avslutar sin framställning med ekolnfiskarens omdöme att ekoln oftast är besvärlig att färdas över med båt. Det är en orolig sjö där det lätt uppstår korsvågor, dvs. höga korta och toppiga vågor som bildas när vinden kommer från två håll.

Texten tagen från UNT 1982 -12-19 Leif Nilsson

tillbaka till huvudmeny

tillbaka till Historia