Ekolsunds slott

Drottning Kristina
Yrke: Drottning regent 1644 - 1654
Född:
1626
Död:
 
1689
Kristinas valspråk: Visheten är rikets grundpelare

Far: Gustav II Adolf
Konung av Sverige (1594-1632)
Mor:  Maria Eleonora av Brandenburg (1599-1655)
               

När drottning Kristina för länge sedan avsagt sig kronan och flyttat till Rom, började hon skriva sina memoarer. Hon skrev om dagen då hon föddes på Stockholms slott, den 7 december 1626. Något år tidigare hade hennes mor fått en liten flicka som dog innan hon fyllt ett år. Nu väntade hovet på en prins. Så när barnet föddes och genast skrek med en mycket stark och grov röst trodde man att det var en pojke! Den nyfödda bars in till kungen, Gustav II Adolf, som såg att det var en flicka. Han log och sa: "Hon blir slug med tiden, för hon har lurat oss alla." Han bestämde att Kristina skulle uppfostras som en pojke. Hon fick lära sig rida och jaga. Det sägs att hon kunde sitta till häst en hel dag och att hon kunde fälla en hare i språnget med en enda kula. Hon fick också en gedigen utbildning i språk, filosofi, historia, religion och politik. Kristina visade sig vara en sällsynt begåvad och mycket självständig liten flicka. Hon hade ett "omåttligt begär att veta allt" som hon själv uttryckte det. Hennes lärare - en av dem var rikskanslern Axel Oxenstierna - var djupt imponerade. Men de oroade sig för hur Kristina skulle påverkas av sin synnerliga mamma. Någon vid hovet bekymrade sig i ett brev: "flickan kläs i för trånga kläder, hålls inomhus i oeldade rum och får för lite motion..." Det bestämdes att Kristina skulle skiljas från sin mamma och uppfostras hos sin faster, Katarina. På så sätt kom hon att tillbringa en stor del av sin uppväxt tillsammans med sin kusin Karl Gustav. De tyckte mycket om varandra och det sades att de var hemligt förlovade i tonåren.

Nu slöts fred i Brömsebro och fred i Westfalen. Sverige fick nya stora landområden. Kristina blev drottning över en stormakt. Men hon var fortfarande ung, och under hela hennes uppväxt hade en liten skara adelsmän haft makten över riket. De hade blivit mycket mäktiga. Kristina funderade över hur hon skulle se till att makten och kungakronan stannade inom familjen. Det som låg närmast till hands, och som alla väntade på, var förstås att hon skulle gifta sig och få barn. Karl Gustav, ungdomskärleken var en lämplig make, tyckte man. Men det tyckte inte Kristina. Hon var inte kär i honom längre. Förresten tänkte hon inte gifta sig alls och orsaken tänkte hon inte berätta, sa hon till den förbluffade riksdagen. Däremot hade hon bestämt sig för att utse Karl Gustav till tronarvinge om hon dog. Så det så.

Kristinas kröningsfest var magnifik! En triumfbåge hade byggts på Gustav Adolfs torg. Kröningståget var kilometerlångt med härolder med pukor och trumpeter, vagnar dragna av snövita, silverskodda hästar, ryttare med gyllenestandar. Festen, med fyrverkerier, tornérspel och allehanda upptåg varade i veckor. Kristina ville ha ett hov som anstod en stormaktsdrottning. Några kallade henne slösaktig, andra tyckte hon var generös. Ett var säkert: Det svenska hovet var vida känt, och hit kom gäster från hela Europa. Runt den unga, högt bildade drottningen samlades konstnärer, vetenskapsmän och filosofer. Många av dem var katoliker. Kanske påverkade de Kristina. Kanske var det tvivel hon känt redan tidigare i ungdomen som fick henne att fatta sitt beslut... Bestörtningen blev stor när Kristina meddelade att hon tänkte avsäga sig kronan och bekänna sig till den katolska läran. Gustav II Adolfs dotter blir katolik! Det väckte uppseende långt utanför Sveriges gränser. Påven blev förstås glad och välkomnade genast Kristina till Rom. Under en högtidlig och lite sorglig ceremoni tog Kristina av sig sin drottningkrona och sin hermelinsmantel. Bara ett par timmar senare kröntes Karl Gustav till kung. Kristina packade alla sina böcker och konstskatter och reste utomlands. Hon hade ett stort hov med sig och hon anlände till Rom som en drottning. Påven tog emot henne och gav henne ett palats att bo i. Men Kristina hade svårt för att slå sig till ro. Hon ville gärna vara drottning och ha ett litet land att regera i. Hon hade planer på ett erövringståg mot Neapel... Hennes hovstallmästare som hette Monaldesco skvallrade om planerna. Drottningen blev så arg att hon lät avrätta honom. Drottning Kristina dog 1689 och begravdes i S:t Peterskyrkan, den allra största och mest betydelsefulla katolska kyrkan, mitt i Rom.

tillbaka