Ekolsunds slott

Karl XII av Sverige
Yrke: Kung av Sverige 1697-1718
Född: 1682-06-17 Stockholm
Död: 1718-11-30 Norge, Halden, Fredrikshald fästning
Karl XII valspråk: Herren min beskyddare Med Guds hjälp

Far: Karl XI av  Sverige (1655 - 1697)
Mor:
Ulrika Eleonora d.ä. av Danmark (1656 - 1693)

Karl XII 1682-1718, svensk kung 1697 och samma år förklarad myndig, son till Karl XI.

Karl invecklades 1700 i krig med Sachsen-Polen, Danmark och Ryssland, som varade under hela hans regering. Efter snabba segrar över Danmark och Ryssland förlade Karl krigsskådeplatsen till Polen, där han 1702 i slaget vid Kliszów besegrade August II av Sachsen, vilken avsattes. I förbund med den nye kungen Stanislaw Leszczynski sökte han sedan besegra den ryske tsaren, Peter den store.
Segern vid Holowczyn 1708 följdes av nederlaget vid Poltava 1709, varefter Karl tvingades fly till Turkiet, där han sökte förmå sultanen till krig mot tsaren. Efter kalabaliken i Bender 1713 företog Karl 1714 sin berömda sträckritt över kontinenten till Stralsund (2 175 km på 14 dagar). Vid Stralsunds fall 1715 begav sig Karl till Sverige, där han, fast besluten att fortsätta kampen, började mobilisera landets alla resurser, biträdd av baron Görtz.
Rikets finanser var emellertid ansträngda till det yttersta och krigströttheten allmänt utbredd. 1718 ryckte Karl in i Norge, där han stupade vid belägringen av Fredrikshalds fästning. De rykten om lönnmord (bl a den dödande "kulknappen"), som snart kom i omlopp har varken bekräftats eller slutgiltigt vederlagts.
Sitt storpolitiska maktspel genomförde Karl med stor hänsynslöshet. Hans gestalt är legendomspunnen och ofta idealiserad i den svenska litteraturen, men också i hög grad omtvistad. Anders Fryxell såg i Karl en folkförstörare, Harald Hjärne en framsynt förkämpe för västerländsk rättsordning. Starkt positiva arbeten om Karl har skrivits av Voltaire och Frans G. Bengtsson.

Karl XII är begravd i Riddarholmskyrkan i Stockholm.
(Källa: Focus 98)

Vid 14 års ålder har Karl förlorat både sin mor, sin far, tre små bröder och sitt hem på Stockholms slott. Kanske var det alla dessa hemska händelser som gjort att han blivit vuxen i förtid och redan ansågs mogen att bli kung. Karl hade fått lära sig av sin far att kungadömet var av Guds nåde. Det betydde att den ende som stod över kungen var Gud. Kungen var enväldig. Hur skulle en enväldig kung krönas? Det funderade man över inför den stora kröningsdagen den 14 december 1697. Svaret blev förstås att kungen måste kröna sig själv. Under en högtidlig ceremoni i Storkyrkan placerade femtonåringen kronan på sitt eget huvud. Tråkigt nog råkade han sedan tappa den i backen när han skulle sitta till häst, och det ansågs som ett dåligt tecken bland folket. Först brann slottet, så tappade kungen kronan! Vad skulle hända härnäst. Folk blev inte direkt lugnade när de fick höra hur det gick till vid hovet nu för tiden. Kungen hade fått besök av hertigen av Holstein som kommit för att gifta sig med hans storasyster. De här båda herrarna hittade på en massa hyss tillsammans. De krossade glas, kastade ut stolar genom palatsets fönster, sköt prick på inredningen, ryckte peruken av riksmarskalken och spottade körsbärskärnor på en greve. De galopperade genom Stockholm iförda bara nattskjortor, sittande på samma häst! Och en gång hällde de i en björn (som de hade inomhus!)så mycket spanskt vin att den blev full och ramlade ut genom ett fönster. Man hoppades på att kungen skulle gifta sig och lugna ner sig lite. Flera unga prinsessor presenterades vid hovet, men kungen var inte det minsta intresserad. Och snart fick han annat att tänka på.

Danmark, Polen och Ryssland hade slutit ett förbund. år 1700 förklarade de Sverige krig. Nu skulle karolinerna (som soldaterna kallades, efter sin kung karl) prövas i strid. De hade övat länge. De var väl rustade och Karl XII vann sin första stora seger på Själland. "Detta ska hädanefter bliva min musik" sa kungen när han hörde kulorna vina. Det påstår i alla fall fransmannen Voltaire som är en av många stora författare som skriver om Karl XII. Så följde den ena stora segern efter den andra. Karl XII och hans karoliner drog österut, segrade mot Ryssland vid Narva, vände söderut och besegrade den polske kungen. Trots alla segrar var det en trött och hungrig armé som till sist slog läger i Sachsen i södra Tyskland. Här fanns det gott om mat och dryck och soldaterna skrev hem till sina fruar att nu skulle de snart vara hemma igen. Karl XII hade blivit berömd i hela Europpa för sin skicklighet i krig och nu var det många som kom till hans högkvarter för att få titta närmare på den märklige unge kungen. Några blev förskräckta över vad de såg: En kung utan pompa och ståt! Klädd som den enklaste soldat. Sov på en madrass på golvet, med stövlarna på. Byxor så flottiga att man kunde koka soppa på dem. Ingen pudrad peruk, inga spetsmanchetter! Andra blev djupt imponerade över kungens enkla vanor, hans djärvhet, hans fromhet. Han var en gåta!

Medan Karl XII krigade i Polen hade ryssarna lagt beslag på de svenska områdena runt Finska viken. Ryssland var den stora fienden, menade Karl XII och planerade ett fälttåg mot självaste Moskva. Under den här marschen österut blev livet för de tappra karolinerna allt eländigare. Det var iskallt. Tusentals soldater frös ihjäl. Många dog av hunger. Det avgörande slaget stod vid Poltava. Svenskarna besegrades och detta blev början till slutet på den svenska stormaktstiden. Efter Poltava drog Karl XII söderut, mot Turkiet. Planerna var att armén skulle komma efter. Men den hade fått ge upp. Karolinerna marscherade nu, som ryska fångar, mot Sibirien. Kungen ville begära hjälp mot ryssen av den turkiske sultanen. Han slog sig ner i Bender, som då var en turkisk stad. Där stannade han i fem år. Sultanen var först intresserad av Karl XII:s planer men tröttnade till sist på det envisa "Järnhuvudet". Så kallades den svenske gästen. Efter ett stort bråk, som kallades kalabaliken i Bender, bestämmde sig kungen för att rida hemåt. Han red i sporrsträck, med bara en följeslagare, tvärs genom hela Europa. Efter femton år i krig kom Karl XII hem till Sverige. Han fann ett land i fattigdom, härjat av pesten, till ytan bra mycket mindre än när han lämnade det. Detta kunde Karl XII inte stå ut med. Han bestämmde sig för ännu ett fälttåg, mot Norge. Han kom till fästningen Fredrikshald vid norska gränsen. Där träffades han av en kula som gick rakt igenom hans vänstra tinning. Kungen dog genast. Vem sköt? Var det en norrman? Eller blev kungen mördad av en av sina egna män? än idag är det ingen som vet. Det gick många rykten. En av de misstänkta var en viss Fredrik av Hessen som hade mycket att vinna på kungens död.


tillbaka