Ekolsunds slott

Fredrik I av Hessen
Yrke: Kung i Sverige 1720-1751, lantgreve av Hessen
Född: 1676-04-17
Död: 1751-03-25
Far: Karl av Hessen-Kasse
Mor: Amalia av Kurland

Familj med Ulrika Eleonora (d.y.) av Sverige (1688 - 1741)
Yrke:
Drottning regent 1719 - 1720, abdikerade 1720
Ulrika Eleonoras och Fredrik I:s valspråk:
I Gud mitt hopp
Vigsel: 1715

Familj med Hedvig Taube (von Hessenstein) (1714 - 1744)
Vigsel:-Utom äktenskap
Barn:
Fredrik Vilhelm von Hessenstein (1735 - 1808)
Fredrik I, 1676-1751, kung i Sverige från 1720, lantgreve av Hessen.

Han tjänade med viss utmärkelse som kavalleribefälhavare under Eugen av Savojen i spanska tronföljdskriget och gifte sig 1715 med Karl XII:s syster Ulrika Eleonora d.y., deltog i det norska fälttåget 1716 och utnämndes samma år till generalissimus (överbefälhavare). Runt honom uppstod det "hessiska partiet" vid hovet och i högkvarteret. Efter Karl XII:s död 1718 agerade han snabbt för att säkra tronföljden för sin gemål (vilket gav upphov till ryktena om att han i själva verket låtit mörda kungen). Gruppen kring rivalen Karl Fredrik av Holstein-Gottorp sköts åt sidan, Karl XII:s finanschef Görtz avrättades. Rådet och ständerna måste emellertid köpas med långtgående politiska eftergifter, som betydde det karolinska enväldets slut och början till frihetstidens statsskick. 1720 förmåddes ständerna acceptera att Fredrik blev kung efter sin makas abdikation.
Efter ett misslyckat försök 1723 att med bondeståndets stöd utvidga kungamakten förlorade Fredrik i huvudsak allt personligt inflytande på regeringsärendena, utom beträffande utrikespolitiken.
Fredrik var varken obegåvad eller feg, men han var lat och njutningslysten. Han kom att koncentrera sig på bordets, flaskans, jaktens och sängens nöjen. Med den mest kända av sina mätresser, den unga Hedvig Taube, hade han fyra barn. Ulrika Eleonora var barnlös. Som lantgreve av Hessen (från 1730) regerade han genom brodern Wilhelm. 1748 drabbades Fredrik av ett första slaganfall, och hans namnteckning ersattes med en stämpel.

Källa: Bonniers stora lexikon

Karl XI och Ulrika Eleonora hade sju barn. Det yngsta barnet var en flicka. Hon döptes till Ulrika Eleonora efter sin mamma. När hon föddes fanns bara två av syskonen kvar i livet. Det var Karl (som skulle bli Karl XII) och storasyster Hedvig Sofia. När Ulrika Eleonara var fem år dog hennes mamma. Nu var det farmor, den ganska stränga Hedvig Eleonora, som fick ta över barnens uppfostran. Hovlivet var dystert under de här åren. Slottet hade brunnit upp och kungafamiljen bodde i Wrangelska palatset på Riddarholmen. Någon gång var det en bal eller maskerad, men när Karl XII gav sig ut i kriget år 1700 tog nöjeslivet slut och Ulrika Eleonora skriver i ett brev: "Den 9 februari, om fredagen, skedde den sista maskeraden i Stora salen. Den 14 april, om lördagsmorgon reste Hans Majestät ut i kriget."

Ulrika Eleonora var knappast fager som en prinsessa. Hon var lite blyg och tafatt. Men kavaljererna stod i kö. För Ulrika Eleonora var det inte lätt att veta om det var av kärlek - eller äregirighet. Alla visste att den som gifte sig med henne skulle ha goda chanser att bli Sveriges kung en dag. En av kavaljererna var den tyske lantgreven Fredrik av Hessen. Han dök upp vid hovet, klädd i det allra senaste modet, i spetsar och broderier. Han bar en fransk, storlockig, vitpudrad peruk. Han var glad och galant. Ulrika Eleonora blev djupt förälskad. De gifte sig 1715. Tre år senare var Fredrik med i Karl XII:s fälttåg. När kungen stupade visste Fredrik genast vad han skulle göra. Han avblåste striden. Han gjorde sig populär genom att dela krigskassan mellan generalerna. Sen skickade han bud, i ilfart, till Ulrika Eleonora, om att hennes bror hade dött. Han uppmanade henne att genast se till att hon blev utropad till drottning. Det var bråttom, för det fanns en systerson till Karl XII som också var intresserad av kungakronan...

I Sverige var man nu innerligt trött på krig och enväldiga kungar. Innan en ny kung, eller drottning, steg upp på tronen, var det viktigt att se till att kungamakten begränsades. En ny regeringsform skrevs. Makten delades mellan kungen, rådet och riksdagen. Kungen fick inte fatta några beslut utan att höra med rådet. Det långa kungliga enväldet var slut. Ulrika Eleonora tyckte inte alls om de här nymodigheterna, men hon fick vackert finna sig i rådets beslut. Inte fick hon regera med sin man heller, som hon hade önskat. Efter bara ett år bestämde hon sig för att avsäga sig kronan. Hon placerade den på sin älskade Fredriks huvud. Efter att ha frågat rådet, förstås! Den mäktigaste mannen i rådet under den här tiden hette Arvid Horn. Hans mål i politiken var att behålla freden. Efter en tid bildades ett parti i riksdagen som tyckte att Arvid Horn var alltför försiktig, att han pratade i "nattmössan". Den nya gruppen, som kom att kallas "hattarna", ville föra en tuffare utrikespolitik. De drömde om den gamla stormaktstiden. Innan Fredrik blev kung passade man på att begränsa kungamakten ännu mer. Och det var nog lika bra det. För Fredrik visade sig vara måttligt intresserad av politik och regeringsarbete. Vid ett av sina sällsynta besök i rådet blev han alldeles förbluffad när han fick höra om allt som hade hänt i riket. Han utbrast: "Det var som tusan, har vi gjort allt detta!" Fast han sa det på tyska förstås. Trots att han var kung i Sverige i trettio år orkade han aldrig lära sig svenska. Han orkade inte ens hitta på något eget valspråk. Han använde drottningens.

Det Fredrik var mest intresserad av - var unga, söta flickor. Han var 54 år gammal när han fick syn på 16-åriga Hedvig Taube. Hon blev kungens älskarinna och fick fyra barn med kungen. Stackars drottning Ulrika Eleonora som tvingades vara med om allt detta! Inga egna barn hade hon heller. Ulrika Eleonora dog samma år som hennes make Fredrik gjorde sin sista insats för sitt land. Med sina två röster i rådet såg han till att driva igenom hattarnas krav på ett nytt krig mot Ryssland, 1741. Det var ett krig som blev ett stort fiasko för Sverige. Och när man två år senare diskuterade villkoren för freden, var en av de viktigaste frågorna vem som skulle bli kung i Sverige härnäst...

tillbaka