Ekolsunds slott
 
Gustav III av Sverige

"Jag påminner mig alltid Ekolsund och de glada stunder jag där tillbragt. Aldrig återfinner jag så angenäma stunder, förrän jag kommer hem"
Gustaf III, på väg till Frankrike

Yrke: Kung i Sverige 1771-1792
Född:
1746-01-24
Död:
1792-03-29
Far:
Adolf Fredrik av  Sverige (1710 - 1771)
Mor: Lovisa Ulrika av Preussen (1720 - 1782)
 

Familj med Sofia Magdalena av Danmark (1746 - 1813)
Yrke:
Drottning 1772, änkedrottning 1792
Vigsel:
1766 Köpenhamn
Barn:    Gustav IV Adolf av  Sverige (1778 - 1837)
   Karl Gustaf av Sverige (1782 - 1783)

Gustav III, 1746-92, svensk kung 1771, son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika.

Gustav föddes under en tid då kungamakten var svagare än någonsin tidigare i Sverige. Hans far, Adolf Fredrik, brydde sig inte så mycket om det. Han levde sitt liv i lugn och ro medan hattar och mössor bråkade i riksdagen. Men Gustavs mor, Lovisa Ulrika, var en mycket bestämd person. Hon tyckte att kungen måste få tillbaka sin makt. Så från allra första början ville hon ge sin förstfödde son en uppfostran värdig en riktig kungason. Gustav var bara tre år när den dagliga undervisningen började. Drottningen ställde mycket höga krav. Gustav fick inte leka, inte ens med sina yngre syskon. Mycket tidigt skulle han vara med i de vuxnas hovliv, delta i baler och konversera på franska, som var det språk alla vid hovet talade. När Gustav var åtta år slutade hans mest älskade lärare, Carl Gustav Tessin, efter ett stormigt gräl med drottningen. Gustav blev så ledsen att han blev sjuk. Nya lärare utsågs - men drottningen gillade inte dem heller. Ensam mitt i alla dessa konflikter, stod Gustav. Han lärde sig att göra sig till och att spela teater för att vara alla till lags. Teater skulle så småningom bli hans stora intresse i livet. Det var på teatern i Paris han fick besked om att hans far var död. Gustav var 25 år då och väl förberedd att bli kung. Han reste hem, fast besluten att ändra regeringsformen så att han fick mer att säga till om. Det kunde bara ske med en ren stadskupp. Gustav III hade planerat det hela noga och genomförde sin kupp utan att ett enda skott behövde lossas. På morgonen samlade han livgardet. Det fick lova att stå på hans sida. Riksrådet togs till fånga. Sen red kungen ut i staden där folket samlats - ryktet spreds snabbt - för att hylla den nye kungen. På kvällen blev det fest. Brännvinet flödade och alla sjöng "Gustavs skål", en nyskriven sång av poeten Carl Michael Bellman. Ja, det var nästan som på teatern.

Nu tog Gustav III itu med regeringsbestyren. Han genomförde en rad reformer. Några var populära: Tortyren avskaffades och straffen blev mildare. Men folk var mycket missnöjda med att det blev förbjudet att bränna brännvin hemma. Redan när Gustav var bara fem år hade riksdagen bestämt att han skulle gifta sig med den danska prinsessan Sofia Magdalena. Det blev inget lyckligt äktenskap. Kungen och drottningen levde oftast åtskilda och när sonen, Gustav Adolf, föddes började det gå rykten om att Gustav III inte var far till barnet. De elaka ryktena ledde till en brytning mellan Gustav och hans mor. Det olyckliga familjelivet försökte Gustav III glömma i ett intensivt hovliv. Fester, maskerader, riddartorneringar och glänsande teaterföreställningar avlöste varandra. Gustav III tyckte om att roa sig men han hade också ett djupt och äkta intresse för kultur. Han grundade Operan, Dramaten, Svenska Akademien. Kulturlivet blomstrade. "Där låg ett skimmer över Gustavs dagar...", skrev Esaias Tegnér några decennier senare. Men skimret skulle mattas...

Adelsmännen började överge Gustav III. De ville inte delta i hans fester. De ville ha makt också. Missnöjet jäste i riksdagen. Kungen förstod att han måste göra något. Ett litet krig, kanske? Ryssland - Danmark hade slutit förbund. Det var hotfullt. Men Gustav III hade ingen rätt att börja ett anfallskrig. Han måste få det att se ut som om Ryssland anföll. Gustav, teaterkungen, lät sy upp ryska uniformer på Operans skrädderi. Några soldater fick klä ut sig och se till att det blev bråk vid gränsen. Det blev det. Kriget var igång. Men det gick inte så bra för svenskarna. Riktigt illa såg det ut när ett antal officerare gjorde myteri. Kungen blev rasande. Och rädd. Skulle alla överge honom nu? Gustav mindes sin idol Gustav Vasa och bestämde sig för att göra som han hade gjort. Han reste till Dalarna, talade till folket och försäkrade sig om stöd mot de upproriska adelsmännen. När kungen sen sammankallade en riksdag (1789) kunde han med hjälp av präster, borgare och bönder få igenom en författning som krossade adelns makt. Den här riksdagen, ledd av den enväldige tjusarkonungen, skulle faktiskt bli det första steget mot ett mer jämlikt samhälle. Men det skulle kosta kungen livet.. Bland adelsmännen planerades nu en sammansvärjning. Kungen måste bort. Det fanns bara ett sätt: mord. Den 16 mars 1792 gick kungen på Operans maskerad. Han hade fått ett anonymt brev som varnade för vad som kunde hända. Men kungen ville inte ta sådana brev på allvar. Klädd i sin vita mask, med en svart mantel över axlarna, gick kungen ned i teatersalongen. Ett antal svartklädda maskerade män slöt upp kring honom. Han sköts på nära håll, i ryggen. Två veckor senare dog Gustav III
.
 

I en fönster smyg i södra flygeln(Fågelrummet) ristade Gustav III med sin värjspets in följande efter en sin oblodiga revolution
"D. 12 sept. 1772 återkom jag hit efter revolutionen"
Punktgravyren föreställande Gustaf III. 
Brevet daterat Ekolsund 1770. 
Utdrag ur kronprinsens brev till den 19-årige brodern prins Carl, skrivet den 14 april 1767 på
"Ekholmsund" :
 
   
   

 

 

tillbaka