Ekolsunds slott

Karin Månsdotter (1550-1612)

Karin Månsdotter föddes 1550. Av det lilla material som finns tror sig historikerna kunna säga att Karin Månsdotters förfäder var bönder från södra Uppland. Pappan Måns var soldat och sedan fångvaktare vid Stockholms slott. Modern Ingrid sålde nötter på torget i Gamla Stan. Bägge avled då Karin var mycket ung, kanske bara tio år gammal. Karin fick tidigt gå i tjänst som piga och servitris hos en holländsk musiker och krögare i Stockholm, Gert Cantor, som ofta spelade på kungens fester.

Idag finns endast ett porträtt som kan antas verkligen likna Karin Månsdotter, reliefen på hennes grav. De flesta andra avbildningar är sentida fantasier. Men av samtida vittnesmål förstår man att Karin Månsdotter måste ha varit en mycket vacker, stark, målmedveten och märklig kvinna, annars hade Erik XIV aldrig fått ögonen på henne. Och han skulle heller aldrig behållit henne, för Erik hade nämligen många älskarinnor. Alla andra övergav han.


Skulpturen på Karin Månsdotters grav i Åbo Domkyrka

Karin börjar som kammarjungfru
Exakt när och hur de möttes är höljt i dunkel. Skrifter från 1600-talet berättar att kung Erik såg henne sälja nötter på torget och att han blev så förälskad att han omedelbart tog henne till hovet. Numera tror man att kungen antingen såg henne då hon var femtonårig servitris på Gert Cantors krog eller att krögaren helt enkelt förde fram den vackra och unga flickan inför den av sköna damer alltid intresserade kungen.

Karin fick börja som kammarjungfru hos Eriks halvsyster Elisabet, där hon fick ta hand om ett av kungens oäkta barn, Virginia. I hovet fick Karin lära sig praktiska och husliga sysslor, men också att läsa och skriva. Från femton års ålder var hon helt säkert kungens älskarinna, för då fanns hon med i hovets klädkammarräkenskaper. Hon fick ta ut fina tyger och hade till och med minst två egna tjänare.

Det var politiska orosår, Sverige var i krig med Danmark. Kung Erik ledde själv kriget och han hade periodvis hela hovet med sig, däribland Karin Månsdotter. Mot slutet av 1566 höll de sig stilla ett tag vid den gamla kungsgården och Vasaslottet Svartsjö. Där föddes parets första barn, en flicka som fick heta Sigrid.

Det politiska läget blev alltmer spänt. Kriget gick illa samtidigt som det skar sig mellan Erik och den svenska högadeln. Erik blev alltmer sinnesförvirrad, och regerandet togs för en tid över av riskråden Per Brahe och Sten Eriksson Leijonhufvud.

Hemlig och officiell vigsel
Men Karin Månsdotter fick kungen på bättringsvägen, det var tydligen bara hon som kunde komma honom nära och påverka honom på ett positivt sätt. Det var vid den här tiden som Erik XIV och Karin Månsdotter lät gifta sig i hemlighet. Ärkebiskopen Laurentius Petri förrättade den hemliga, men lagliga vigseln.
Kungen och Karin reste ut i fält och anlände så småningom till Nyköpingshus. Karin var då höggradigt gravid och födde i Nyköping den 28 januari 1568 en son, Gustav, uppkallad efter farfar Gustav Vasa.
Den 4 juli hölls det officiella bröllpet i Storkyrkan i Stockholm. Erik hade bjudit sina bröder och hela släkten. Ingen av de bördsmedvetna och bördsstolta bröderna kom. Att Erik hade en bondflicka som älskarinna var illa nog. Att han gifte sig med henne var katastrof, menade de. Även nu var det ärkebiskopen Laurentius Petri som förrättade vigseln. Drottning Karin som fortfarande bara var 17 år, fick nu en riktig hovstat och hon blev svensk adelsdam. Hon adlades Månesköld, och hon fick ett riktigt drottningsigill. Hon fick också ett stort underhåll, apalage. I arkiven kan man se att hon var mycket frikostig mot sina fattiga släktingar.

Karin sätts i fångenskap
Kungens bröder tyckte nu att Erik XIV hade gått för långt. De gjorde därför uppror och började med att inta Vadstena slott, därefter fortsatte de inta slott efter slott tills de stod utanför Stockholms murar i september 1568. Där inne fanns kung Erik med drottning, och bara tusen man till deras försvar. Erik tvingades snart ge upp allt motstånd. Kungen, Karin Månsdotter och barnen låstes in i Skattkammaren i Stockholms slott. Fängelset hade visserligen galler för fönstren, men det var i övrigt bekvämt inrett och kungaparet hade hela tiden en stor tjänstestab till sitt förfogande. De fick tolvrätters middagar serverade på silverfat!

Kungen försökte fly, det vet man, och det cirkulerade rykten om fritagningsförsök. Efter några månader sammankallades riksdagen. Erik och Karin fick höra att de nu var avsatta. Landets nye kung var hertig Johan, som blev Johan III. Erik och hans familj hölls kvar i fängelset. Karin blev gravid och födde i januari 1570 en son, som döptes till Henrik. På högsommaren 1570 fördes familjen över till Finland, till Åbo slott. Karin Månsdotter var då nitton år. I tretton månader satt de här och fördes sedan till Kastelholms fästning på Åland. Där fick de bo i några månader innan de fördes vidare till Gripsholms fästning. Dit anlände de i början av december 1571.


Erik skiljs från sin maka
På Gripsholm föddes i november 1572 ytterligare ett barn, Karins fjärde, en son som döptes till Arnold. Av allt att döma dog Arnold ganska snart och inom kort dessutom sonen Henrik. Kvar i livet fanns bara Sigrid och Gustav. Johan III ansåg nu att Erik absolut måste separeras från sin hustru. Det säkraste slottet ansågs vara Västerås, som snabbt ställdes i ordning för de höga fångarna. Dit kom de i juni 1573. Nu försämrades livet för dem. Karin och barnen togs ifrån Erik.

En kort tid bodde Karin och barnen kvar på Västerås slott, totalt avskilda från Erik, innan de fördes tillbaka till Åbo slott. Karin Månsdotter var då 23 år gammal och skulle aldrig mer se sin man. Då Erik lämnades ensam bröt hans mentala hälsa snabbt ner. Han längtade efter sin hustru. Han ritade av henne i sina böcker och han ropade på henne i timmar. Han trodde att Karin var kvar någonstans på Västerås slott. Han fick aldrig veta vart hon och barnen hade förts.


Den här teckningen finns i en av de böcker som Erik XIV hade i fängelset. Det är möjligt att den ska föreställa Karin Månsdotter.

Efter några år hämtades sonen Gustav, som då bara var sju år gammal. Johan III lät sända honom till Polen. Johan såg ett stort hot i den lille pojken. Gustav var kungason, alltså kunde han göra anspråk på tronen. Karin och hennes nioåriga dotter Sigrid lämnades ensamma på Åbo slott. Där fick de i februari 1577 höra om Eriks död. Han avled i sin cell, uppenbarligen arsenikförgiftad.

Kungsgård i Finland
Ännu en gång förändrades livet totalt för den då bara 26 år gamla änkan och avsatta drottningen Karin Månsdotter. Hon och hennes dotter var inget politiskt hot mot Johan eller hans arvingar. Alltså släpptes de ut ur fängelset och gavs ekonomiska möjligheter att leva bra för resten av sina liv. Johan III beslöt att ge Karin en jordegendom i Finland. Hon fick Liuksiala kungsgård i den vackraste delen av Finland i Kangasala socken i Satakunda, inte så långt från dagens Tammerfors.

Karin Månsdotter visste mycket väl hur hon skulle sköta ett jordbruk och hon gjorde det bra. Hennes gård blomstrade och gav hyggliga inkomster. Av hennes räkenskaper kan man se att Liuksiala kungsgård hörde till de mest lönsamma jordbruken i hela Finland.

Karin Månsdotter levde ända till slutet av sitt liv på Liuksiala. Hon umgicks då och då med de adliga familjerna i södra Finland. Hon togs emot med respekt och värme överallt. Den 13 september kl 17.00 1612 avled hon lungt och stillsamt på sin gård. Hon blev 61 år gammal. Begravd i Åbo domkyrka

Källor:
Herman Lindqvist: Hermans historia
Nationalencyklopedin



tillbaka till Ekolsund slott


tillbaka till Hembygdsförening kulturvandring