Ekolsunds slott

Margareta Finvidsdotter (Finvidsson) -1400 

Far: Finvid Finvidsson d.ä. i Frösvik (delad sköld) 
Mor: Catarina Magnusdotter Blå, nämnd 1373-1393 (dotter till Magnus Knutsson, Aspenäs-ätten, † 1366)

Margareta Finvidsdotter, levde 1390, dotter till riksrådet Finvid Finvidsson d.ä. i Frösvik (delad sköld) (nämnd 1356-78, † före 1383 [son till Finvid Nilsson, nämnd 1298-1327 och ?Kristina Magnusdotter (oäkta folkung), nämnd 1327-1364] och Katarina Magnusdotter Blå, nämnd 1373-1393 (dotter till Magnus Knutsson, Aspenäs-ätten, † 1366 [son till drotsen Knut Jonsson, dottersonson till Svantepolk Knutsson (c 1225-1310) och sonsonson till Filip Birgersson av Aspenäs, † före 1279] och Helga Bengtsdotter Boberg († 1393)). 
Margaretas svåger Kettil Jonsson (Malsta-ätten) var brorson till ärkebiskopen Birger Gregersson. Genom deras giftemål kom en mängd gods till Oxenstierna-ätten, bl.a. Frösvik, Ekolsund och diverse jord på Lidingö (gården Bo och delar av Sticklinge, Hersby, Stockby och Skärsätra).



Gift med
Jöns Bengtsson
, som förde oxhornen i sitt vapen. 
1380 Väpnare
1380 Giftermål Margareta Finvidsdotter (Finvidsson)  
1391 Riddare  
1399

Jöns Bengtsson d.ä.: Svart Får och Våldsverkare?
Jöns Bengtsson d.ä.
(nämnd 1380, † 1396/99) i Salsta. nämns i större sammanhang först den 20/5 1388, då han jämte 20 svenska frälsemän, samtycker till överenskommelsen med drottning Margareta, dubbad till riddare, förmodligen under Söderköpingsmötet i oktober 1389, löftesman i Lindholmstraktaten 17/6 1395 och deltog i fördraget med hanseaterna om Stockholm i sept. 1395, nämnes i övrigt ej i större sammanhang, blev alltså aldrig riksråd. Jöns pantsatte gods i Västergötland till Nils Svarte Skåning 1396 (s 105-106 i Gillingstam) och sålde jord i Forsa (Tensta sn) 1396. Jöns tycks ha varit våldsam, även med medeltida mått mätt. Bönderna Jakob i Söderby och Halvar i Mångsta (Alunda sn) gav i ett odaterat brev herr Jöns Bengtsson 'lädhugan ok lösan för alla the skylningh thär vy thyl honum haffdhum för allan then
skadha han os gyordhe'. Dessutom dog Jöns tydligen bannlyst, eftersom brodern Arvid 31/12 1399 ger två markland i Karby (Täby sn) till ärkebiskop Henrik som Jöns testamenterat på dödsbädden 'fore päninga ok korn ther han retlika skyldugher war ok fore the banzmaall ok saka ther han hafdhe honom amote brutith ok kirkionne rät'. Bannlysningen var kanske en följd dels av påvebullan 1392 då ärkebiskopen av Uppsala fick rätt att bannlysa alla som tillgrep (dvs plundrade kyrkor och kloster) kyrklig egendom, dels brevet från provincialkonciliet i Arboga 1396 som bannlyste alla våldsverkare som inte inom 99 dagar återlämnade stöldgodset till kyrkan.


Sönerna till paret ovan omnämns i vår historia med skiftande eftermäle.
Bengt Jönsson (Oxenstierna) ( - 1450?), Riddare, Riksföreståndare, Lagman, Hovmästare
Nils Jönsson (Oxenstierna) ( - 1450), Riddare, Riksföreståndare
Katarina? Bengtsdotter (Oxenstierna) ( - 1452?), Abedissa

för mer information gå in på http://www.oxenstierna.com

tillbaka