Ekolsunds slott
Oscar II Bernadotte
Yrke: Kung av Sverige (1872 - 1907)
Född:
1829-01-21 Stockholm, Stockholms slott
Död:
1907-12-08 Stockholm, Stockholms slott
Oscars II valspråk: Brödrafolkens väl.
Far:
Oscar I Joseph François Bernadotte (1799 - 1859)
Mor: Josefina Maximiliana Eugenia Napoleona av Leuchtenberg (1807 - 1876)

Familj med Sofia Wilhelmina Mariana Henrietta av Nassau (1836 - 1913)
Yrke:
Drottning 1873, änkedrottning 1907
Vigsel
:
1857-06-06 Tyskland, Biebrich.
Barn:    Gustav V Oscar Adolf Bernadotte (1858 - 1950)
   Oscar Carl August Bernadotte (1859 - 1953)
   Oscar Carl Vilhelm Bernadotte (1861 - 1951)
   Eugén Napoleon Nicolaus Bernadotte (1865 - 1947)

Kung Oscar II Oscar Fredrik 1827-1907
Son till Oscar I och Josefina. Gift 1857 med Sofia av Nassau. Fick med henne barnen Gustaf (V), Oscar, Carl och Eugen.
Under sin brors Karl XV regering hade han trots sin position som kronprins ett mycket obetydligt politiskt inflytande. Han upplevde hur kungamaktens ställning försvagades och när han själv blev kung 1872 försökte han åter stärka den. Men han märkte snart att han mycket svårt att åstadkomma någon förändring. Det inflytande han dock hade kännetecknades av konservativa värderingar, han var mycket mån om försvaret och ville gynna en sund frihandel.
Socialismen försökte han bekämpa med sociala reformer som han menade skulle splittra arbetarrörelsen. Han var motståndare till parlamentarism och motarbetade ivrigt de liberala kravet på allmän rösträtt.Utrikespolitiskt närmade han sig Tyskland.
Den 7 juni 1905 förklarade stortinget i att Oscar II inte längre var kung av Norge. Detta var ett hårt slag för Oscar som med detta såg sin farfars Karl XIV Johan verk upplösas.

Oskar är en vacker liten gosse, men han är en liten rackare, långt vildare och trotsigare än någon av de andra; man kan alltid vara säker på att han har mest lust till det som man förbjuder honom. Han är ytterst envis. Jag tror alldeles säkert att det måtte kunna bli något alldeles ovanligt av den pojken." Så skrev prinsarnas lärare i ett brev. Det blev något ovanligt av Oskar. Det blev en kung. Och det hade ju ingen kunnat ana från början. För Oskars föräldrar, Oskar I och Josephina, hade fyra söner. Karl var äldst. Han blev karl den XV. Han hade ingen son när han dog. Gustav var näst äldst. Han hade redan dött, bara 25 år gammal. Nu gick kungakronan till Oskar. Vem var nu Oskar, undrade svenskarna. Bredvid den omåttligt populäre Kron-Kalle hade den yngre brodern verkat stel och tråkig. Det var bara de som sett prins Oskar på närmare håll som visste att han var högst begåvad person med många intressen. Svensk historia var ett av hans favoritämnen. Han var en lysande talare. Han var poet och författare. Nu, när Karl XV dött, skulle han få visa det svenska folket hur en riktig, värdig KUNG beter sig. Liksom hela det övriga hovet hade Oskar förfasat sig över Kron-Kalles bravader. Att dunka folk i ryggen och berätta fräcka vitsar, det var inte Oskars stil. Han höll hårt på sin kunglighet. Han ville gärna bli hyllad och uppvaktad av sina undersåtar. Som kronprins var han ute på en längre resa i Europa. Han skrev i sin dagbok: "Aldrig får jag uppleva sådana dagar som dem jag tillbragt i Turin. Fjäsad, firad uppburen, smickrad, älskad för Sveriges räkning...intet syns fattas. Alla tävlade i uppmärksamhet och den hjärtligaste välvilja..."

I Sverige var det minsann inte lätt att vara kung i dessa dagar. Kungen hade nästan ingenting att säga till om längre. Jämnt var han påpassad av kritiker, i riksdag och i tidningar. Inför Oskar II:s högtidliga kröning spreds hånfulla flygblad. När kungen lät tillverka en stilig förgylld krona att sätta i toppen på flaggstången på slottet, blev det genast skriverier. Oskar II var känslig för sådant. Han tog ner kronan och ersatte den med en vanlig knopp. Så småningom skulle Oskar II bli lite mer varm i kläderna. Kritikerna tystnade och folket älskade den pompa och ståt som den nye kungen omgav sig med. Oskar II reste land och rike runt och invigde järnvägsstationer. Det byggdes många sådana under den här tiden. Invigningarna var alltid pampiga fester med äreportar, vajande fanor, fyrverkerier. Höjdpunkten var naturligtvis när kungens egen blänkande järnvägsvagn tuffade in på stationen. Lika festligt var det om somrarna när kungen besökte Marstrand med sitt kryssningsfartyg "Drott". Hela den lilla badorten levde upp. Det ordnades fester och baler och lyckligast av alla var förstås de som blev inbjudna till de kungliga kalasen ombord på Drott. Om man var en ung och söt flicka av fin familj kunde man vara ganska säker på en inbjudan. Kanske fick man en dans med kungen och ett signerat fotografi med sig hem som minne.

tillbaka