POSTSTATIONEN
– och postgången i Ekolsund med liten historik.
Posthuset byggt 1930. Posten flyttade in 1 november samma år.
Bild från Postmuseum tagen 1954.
Foto från år 2000
Följande taget ur artiklar i Enköpings Posten.
”1668-1692 inrättades på orten ett postkontor vid Kungsgården. Det finns inte medtaget i Stockholms posttaxa för 1692 men i en av dåvarande överpostdirektören Johan Schmedeman återgiven taxa från 1702.
Första poststationen inrättades med förutvarande postmästaren i Sigtuna, Mårten Litz. Som chefsposttjänsteman var han även inspektor på Kungsgården (slottet). 1745 fick en omdiskuterad herre, David Starck, Kunglig fullmakt som postmästare men blev suspenderad efter 14 år, 1759. Starcks efterträdare Johan Danielsson- Christiernin anmälde att han ”nästan dagligen oroades av Starck och överfölls med faseliga eder och vederstyggligaste hot om slag och mord”.
Motsatsen till Starck fann man i en senare chef på Ekolsunds postmästarstol, nämligen Erik Fundell 1829-1844.
Frimärkets födelse
1844-1856 fick postmästare Carl Eklund uppleva frimärkets införande i Sverige 1855.
Innan dess hade brevsändare måst lämna in sin post på ett fast kontor eller postförare mot kontant betalning. Det finns ofrimärkta brev stämplade i Ekolsund från 1 mars 1834.
Omkring 1850-1878 låg posten i det vita huset vid gamla E18, Ekolsunds värdshus, som av äldre ekolsundsbor kallas för Posthuset. Nu kunde man frankera brev för 4 skilling banco för första viktsatsen och lägga på brevlådor som infördes i samband med det första frimärkets tillkomst.
1878 flyttades posthanteringen till Grillby och därefter sändes den per tåg till järnvägsstationer utmed banan och kördes sedan runt till gårdarna av s.k. ”mjölkbud”, befolkningen fick hämta post vid gårdskontoren. Posthanteringen förestods år 1900 av järnvägsstationsföreståndare Johan Axel J:son Svedin som utnämndes till den förenade tjänsten. Postfack inrättades på järnvägsstationen och där fick de omkringboende hämta sin post.” (slut citat)
Detta pågick till ca 1916 då fanns det postkontor lite var stans i Ekolsund, först i nuvarande Mariehäll. Postmästare då var en man vid namn Fischier, huset var då en enplansvilla. Därefter kom posten 1917 att förflyttas till den nyuppförda handelsboden. 1930 hyrde stations- mästaren K. S. Johanson mark av SJ och uppförde poststationen. Sonen Knut Knutsson blev poststationsföreståndare. De boende i Ekolsunds samhälle samt Stämsvik på andra sidan viken, hämtade då sin post via postfack, i övrigt delades posten ut av cyklande brevbärare till socknen. Då Knut Knutsson 1943 slutade sin tjänst blev Nils Johansson poststationsföreståndare fram till 1971 då det beslutades om nedläggning. Därefter såldes huset till f.d. SJ-tjänstemannen Oscar Johansson 1972. I dag har Oscars dotter Berit Johansson Karlsson med make Lars-Åke och son övertagit huset.
Skylt från Ekolsund, senare delen av 1700-talet, utförd 1933 efter detaljerad beskrivning från 1835. Foto 1930-talet Postmuseum.
Sigill, runt med träskaft. Krönt posthorn och därunder ”Ekolsunds”
Runt kanterna ”postcontoris sigill”. Kom till Postmuseum 1916. Material järn och trä. Färg brun. Ingen datering angiven på registerkort. Bild från Postmuseum.
Lantbrevbärning
Taget ur Enköpings Posten 1997:/Erik Strand/
I protokoll från Villberga sockenstämma av den 16 februari 1873, angående postgången till Villberga från Kong. Poste contore ti Ekolsund (vid Ekolsunds värdshus) kan man läsa följande paragrafer:
- 2. Alla bref och mindre paqueter i brefform som skola afsändas till Postercontoret böra vara åsatte frimärken, undantagandes lös eller local-bref, hvilka skola åtföljas af 3 öre contant.
- 7. Arwodet till Postförvaltare enligt öfverenskommelse utgörande 16 Rmt. per år erlägges före slutet af december månad till Prosten Hallén eller direkt till Postmästaren i Ekolsund och skall utgå af behållne brännvisnutskänknings medelen.
- 8. Åt socknens postbud, Anna Sofia Lundgren, som är nog knapt aflönad med en tunna råg anslogs af förbemälte tillgångar ytterligare 6 Rmt. till anskaffande så fort ske kan af ett par gröfre lederkängor med dubbla bottnar hvarom Herr Ordföranden ville gå i författning.
Som postbud gick ”gumman Lundgren” fram och åter mellan Villberga och Ekolsund minst två gånger i veckan. Förmodligen genom Hammars Allmänning på Mångelskevägen. En sträcka på mer än en mil. Kanske hade hon någon liten dragkärra som postväskan låg på. Hon medförde ju också ”lösväskor” till Veckholm, Hacksta och Löt.
År 1876 hade järnbanan norr om Mälaren blivit färdig och år 1878 flyttades poststationen till Grillby. Från 1876 och fram till 1921 har vi inte funnit någon lantbrevbärare men följande infört i Enköpingsposten 1960: 1921 fick, Karl Emil Jansson som då var 56 år, Postverkets fullmakt som lantbrevbärare. Det gällde sträckan Ekolsund – Svannäs – Husby. Postverkets erbjudande var en dagersättning på 4:50 kr, och vägsträckan tillryggalades under de två första åren till fots, en promenad med börda, som i normala fall tog sina modiga fem timmar i anspråk, men under vintertidens, ofta dåliga väglag kanske kunde ta dubbla tiden. Sedan kom den trehjuliga trampcykeln in i bilden.
Ekolsunds poststation augusti 1931. Poststationsföreståndare Knutsson och lantbrevbärare Jansson. Bild från Postmuseum.
Det blev naturligtvis lättare med cykel men i gengäld utökades tjänstesträckans längd. På detta sätt fullgjorde åldringen sina plikter ända fram till 1937, då han med den höga ålderns rätt ”lade upp”. Statens honnör, gratifikationen på 1 200 kronor, efter 16 års tjänst kanske kan synas ett senare tiders barn ha mest symboliskt värde. För herr Jansson var det produkten av långa års strävan.
Under den långa levnaden hade 95-åringen hunnit uppleva fyra svenska regenter. Han tycker nog i alla fall att Karl XV och de andra kungarna förr i tiden var mycket myndigare än senare tiders. Gustav V minns han också från fasanjakt vid Ekolsund. Då intog majestätet i all enkelhet under glatt samspråk smörgåsar och dricka på hans stugutrapp i Holm (Grindstugan vid Holms gård) – slut citat.
1937 efter K. E. Jansson övertog sonen Adolf lantbrevbärningen. Han cyklade också med sina väskor fyllda av post till affärerna i Sävsta, Husby-Sjutolft och Svannäs. Folket i bygden fick sedan hämta sin post i närmaste affär.
Texten ovan tagen ur Enköpings Posten från 1965.
Vid mitten av 1940-talet skaffade Adolf Jansson lätt motorcykel, då gick det lite bättre och snabbare att ta sig fram. När så A. Jansson slutade 1965 fortsatte Ingemar Görling postturen med bil. Han körde dagligen ca 6 mil och som brevbärare skulle han nu svara för all postservice. De 20-tal hushåll i Svannäs, Eriksberg och Segersta som ligger i Håbo kommun och som tidigare fått sin post via Ekolsund, drabbades också av indragningen. Från den 1 september 1971 skulle den skötas av lantbrevbärarlinjen Bålsta – Bälsunda.
Lantbrevbäringen till de 165 fasta hushållen i Ekolsundsområdet fick nu byta postadress till Grillby. Alla fick se till att ha egna brevlådor.
Ingemar Görling fortsatte sitt arbete fram till 1971. Därefter har många postexpeditörer förekommit. Från 1999 distribueras posten från Örsundsbro efter att ha gjort en tur i Uppsala.
Vad gäller servicen kan ingen påstå att den blivit sämre, snarare bättre för många som bara kan gå ut till vägen och få sina ärenden uträttade.
Kuglepostens besök i Ekolsund den 10 juli 1936. Foto Knut Knutson.
Foto från Postmuseum