Slottet består av två stora 1600-tals vinkelhus som mer ser ut som två enorma flygelbyggnader än som slott (uppfördes av Familjen Tott). De är byggda med barockfasader vilka fullbordades på 1700-talet av Gustav III genom arkitekterna Adelcrantz och Rehn. Dessutom finns en halvcirkelformad lägre byggnad. Delar finns kvar av en enorm parkanläggning vilken ritades av Nicodemus Tessin d ä med en dubbel allé åt öster. Dessutom finns de gamla vattenreservoarerna vilka behövdes för parkens vattenkonster.
 |
||
|
Historia
Det var från Ekolsunds borgen som hertigen Erik och Valdemar den 16 april 1307 utfärdade två skrivelser, där en del rörde Skoklosters skydd- och frihetsbrev, medan det andra brevet var ställt till riddare Folke Jonsson angående predikarbröderna i Sigtuna. Dessa dokument utfärdades från ”Ekoolesund”, varifrån hertigarna ett halvt år efter den beryktade Håtunaleken styrde landet.
Vid 1300-talaet mitt ägdes gården troligen av riddaren Magnus Knutsson Blå, vars släkt var besläktad med Folkungarna. Han avled 1373 och Ekoolsund och alla hans övriga gods i Uppsala stift ärvdes av hans dotter Catharina, gift med riksrådet Finved Finvedsson. Genom deras dotter Margareta kom godset i Oxenstiernska ätten ägo. Fröken Margareta hade gift bort med riddaren Jöns Bengtsson, som förde oxhornen i sitt vapen.
Följande personer i Oxenstiernas släkt ägde Ekolsund från ca 1380? till 1530?
Jöns Bengtsson (Oxenstierna) ( – 1399?)
Bengt Jönsson (Oxenstierna) ( – 1450?) herre till Salta ingift i Vasasläkten.
David Bengtsson (Oxenstierna) ( – 1470)
Arvid Davidsson (Oxenstierna) ( – Före 1508)
Kerstin Davidsdotter (Oxenstierna) ( – Levde 1508-omkring 1530). Gift med Bengt Arendsson Ulf, som levde 1530.
I början på av 1500-talet träffar vi på Märta Bengtsdotter Arendsson dotter till Kerstin Davidsdotter (Oxenstierna) med ett ulvhuvud i sitt vapen. I sitt första äktenskap var hon gift med Gustav Vasas morbror Trotte Månsson av Ekaätten. Denne dog 1512 och samma år giftes hon om sig med en annan av tidens stormän Åke Göransson Tott. 1542 bytte Familjen (sonen Göran Åkesson Tott) Ekolsund mot jordegendomen Tidö, som kung Gustav då ägde. Gustav Vasa bodde nu ofta på Ekolsund och han flyttades då slottet till platsen för Härvsta by vilken då upphörde
Gustav Vasa höll här en styrka på sex knektar jämte annat hovfolk. Efter kungens död 1560 tillföll Ekolsund 1572 Hertig Johan (JohanIII) och snart därefter kungens dotter Sofia, som efter ett olyckligt äktenskap sedan bodde här under blygsamma omständigheter med ett mycket litet hov till sin död 1611.
Ekolsund blir kvar som Kungsgård under Gustav II Adolfs tid, för det mesta utarrenderat. År 1618(1630) skänker han Ekolsund till sin högt skattade kusin Åke Tott. Ekolsund förvandlades under sin nya herre till väldiga domäner. Greve Åke Tott tillhörde den skara soldater som sällat sig till Gustan II Adolf under de många krigsåren. Han avancerade till riksråd och fältmarskalk, tapper utan hänsyn till faror, vilket kunde försätta honom i obehagliga situationer. På grund av hur han gick fram mot fienden i spetsen för sitt finska kavalleri, kallade kungen honom för ”snöplogen”.
Den gamla krigaren Åke Tott började bygga en gårdsanläggning vid Härvesta, sedan han fått sitt byggnadstillstånd 1630 Tyvärr dog han mitt under uppförandet av sitt enda svenska herremanshus. Endast 42 år gammal avled han under en resa i Finland och begravdes i Tottska gravkoret i Åbo domkyrka, där även hans mormor Karin Månsdotter vilar. Familjen Tott lät uppföra de två stenhus som utgjorde kärnan i de nuvarande husen.
Sonen Claes Tott ärvde sedan Ekolsund men gjorde ett byte, med Drottning Kristina som mellanhand, med Greve Magnus Gabriel De la Gardie. Tott skulle få ett antal andra gårdar och en större penningsumma. Det hela ordnades 1652. Året därpå hade den nyckfulla drottningen ångrat sig och Magnus Gabriel fallit i onåd. Då drottning Kristina hade bestämt sig för att abdikera, förmådde hon sin kusin och efterträdare på tronen Karl Gustav (Karl X Gustav) att lösa in godset och lämna tillbaka det till Totts.
Den stora utbyggnaden av Ekolsund kom senare med hjälp av arkitekten Nicodemus Tessin d.ä då Claes Tott återfått egendomen. Hela trädgårdsanläggningen omarbetades mer i tidens smak, efter idéer hämtade från den franske arkitekten Le Nôtre. Claes Tott lade ner stora summor på att fullborda denna park, som blev den förnämsta i landet.Greve Sten Bielke ärvde godset Ekolsund efter sin systerson Clas Tott och inlöste vid övertagandet en större skuld, som fanns på egendomen.
Slutet för de privata ägarna av Ekolsund, kom under reduktionen. Godset drogs helt enkelt åter in till Kronan 1683 (1681). Sedan sköttes egendomen av fogdar fram till 1716 då Karl XII skänkte Ekolsund med underlydande och dyrbara inventarier till sin svåger, dåvarande lantgreven Fredrik av Hessen, den blivande kungen Fredrik I. På dennes begäran utfärdades 1742 en bekräftelse på äganderätten. Slottet beboddes då av hans ”Maitresse en Titre” Hedvig Taube, som avled endast 30 år gammal år 1744 i tron att hon de facto hade papper på äganderätten till Ekolsund. Kung Fredrik var i affärer inte den mest hederlige, vilket nu skulle visa sig. Hans son med Hedvig Taube, furst Fredric Wilhelm von Hessenstein, gjorde förgäves anspråk på Ekolsund, sitt arv efter modern. Kungen lät inte detta hindra sig från att sälja godset till arvprinsen Adolf Fredrik av Holstein Gottorp för dennes nyfödde son Gustavs räkning. Köpet och iståndsättandet av Ekolsund blev ständernas faddergåva till den blivande Gustav III.
Ekolsund blev kung Gustavs käraste uppehållsort under kronprinsåren och egentligen ända tills han köpt ut sin mor från Drottningholm. Hit kunde han inbjuda sina vänner för att ägna sig åt sina intressen och ytterligare bygga och försköna sitt gods. Det finns många intressanta beskrivningar av livet på Ekolsund från Gustavs dagar av Gustaf Johan Ehrensvärd. Han beskriver de lantliga nöjena som tornerspel och allehanda ”carouseller”. Det var på Ekolsund som Gustav för första gången introducerade den gula lantuniformen, (blått & gult) som användes av alla manliga gäster på de kungliga lustslotten den s.k. ”Ekolsundsdräkten”. Gustav III använde den norra flygeln som kavaljersslott med ekonomiavdelning och kök.
Kungen ägde Ekolsund i 38 år. Senare vistades han alltmer sällan här utan föredrog Drottningholm, den gamla borgen Gripsholm och Haga. Här hade han stora planer på att bygga ett nytt Versailles vilket skulle kosta väldiga summor. Gustav III sålde då Ekolsund år 1785 till grosshandlaren Georg Seton, som tillhörde en gammal skotsk adels ätt, naturaliserad och introducerad på Riddarhuset 1785. Vid en märklig arvsprocess mellan arvingar, kom Ekolsund att hamna hos Patrick Seton som emellertid dog i Torquay i England 1837. Släkten Seton innehade Ekolsund slott i mer än ett århundrade (1912).
En speciell omskrivna händelse under den sista Setons tid (Patrik Baron Seton) var den stora svanjakten som herren till Ekolsund anordnade för Oscar II och hans gäst, den blivande Edvard VII av Storbritannien, den 4 september 1885.
Efter många ägarskiften och utarrenderingar av gården, såldes Ekolsund till ett konsortium (1912), som styckade egendomen bestående av 36 gårdar. 1915 avyttrades slottet med kringliggande ägor till godsägaren Oscar Danielsson. År 1917 inköptes Ekolsund jämte några närliggande gårdar av den store industrimagnaten Carl Kempe. Åren 1928-30 restaurerade och moderniserade han Södra delen av Slottet och återgav den all sin glans från Gustav III:s tid, efter ritningar av arkitekten Vilhem Bryde. Den norra förblev magasinsbyggnad. Kempe var en verkligt kunnig kulturpersonlighet, som skapat storartade konstskatter. Carl Kempe avled 1967. Ekolsunds slott ärvdes av Kempes döttrar och såldes 2002 till Ekolsund Slott AB.
Den 16 januari 1969 förklarades Ekolsund slott som byggnadsminne.
Ekolsunds Slotts Wärdshus (Ekolsund 3:7)
 |
Ekolsunds värdshus ligger ca en mil öster om Enköping utmed gamla landsvägen mellan Stockholm och Enköping. Värdshuset är byggt i timmer, putsat i vitt och uppfört i en våning med inredd vind under brutet tak. Fasaden ut mot gamla landsvägen domineras av en bred frontespis över entrén.
TILLHÖRT SLOTTET
Värdshuset uppfördes troligen på 1770-talet enligt anvisningar av dåvarande ägaren till Ekolsunds slott, Gustav III. Värdshuset ligger bara ca 150 meter från slottet och har tillhört Ekolsunds gods. Möjligen fanns det ett övernattningsställe på platsen för det nuvarande värdshuset redan på 1630-talet.
Den byggnad som Gustav III lät uppföra innehöll förutom värdshus också generalpostställe. Huset fungerade som en serviceinrättning för kungen, hans stab och för de människor som färdades på landsvägen. Generalpoststället upphörde, när järnvägen drogs fram ungefär 100 år senare (Omkring 1878). Då flyttades verksamheten ner till byn Ekolsund intill järnvägen.
| Skylt från Ekolsund, senare delen av 1700-talet, utförd 1933 efter detaljerad beskrivning från 1835. Foto 1930-talet Postmuseum |  |
Värdshusets gäster bodde huvudsakligen i husets bottenvåning, där nio rum ligger grupperade kring en korridor. Här finns också det ursprungliga värdshusköket. Husets källare är murad i höga tegelvalv och mitt på golvet finns en stenskodd brunn. Den förser fortfarande huset med friskt vatten.
VERKSAMHETEN UPPHÖR
Vid renoveringar på 1800-talet genomfördes moderniseringar och byggnadens frontespis tillkom. Värdshusverksamheten upphörde emellertid så småningom. Huset blev privatägt och avstyckat från Ekolsunds gods. Efter att ha stått tomt en lång tid, inleddes år 1994 en omfattande upprustning av byggnaden.
Ekolsunds värdshus har bevarat sin värdshuskaraktär från 1700- och 1800-talen. Trots att väsentliga delar av inredningen är borta, gör exempelvis planlösningen och köket, att byggnaden fortfarande är att betrakta som synnerligen märklig. Värdshuset utgör tillsammans med slottet en värdefull helhetsmiljö och blev den 15 november 1985 förklarat som byggnadsminne.
ÅTER I SLOTTETS ÄGO
Ekolsunds slott köpte tillbaka Wärdshuset i början av 2000-talet och renoverade hela fastigheten, som invigdes 2005 och har sedan dess utgjort en del i slottets verksamhet, som restaurang, konferensanläggning och erbjuder 4 vackert renoverade övernattningsrum på övervåningen.